Denna vecka är det Adoption Joy Week som belyser och sprider kunskap om internationella adoptioner. Adopterade personer och adoptivfamiljer delar med sig av sina perspektiv, erfarenheter och engagemang. #adoptionjoy genomförs av adoptionsorganisationer i hela Norden.

I Sverige deltar Adoptionscentrum, Barnen Framför Allt och Barnens Vänner. I anslutning till denna vecka har jag svarat på adoptionsorganisationernas frågor kring mina erfarenheter, dels eftersom jag själv är adopterad och dels utifrån min världsunika studie Stulen Identitet (Högskolan i Kristianstad 2015), som bygger på djupintervjuer med 700 olika adoptivfamiljer över hela landet.

Att vara adopterad betyder så många olika saker. Att ha en historia någon annanstans ifrån är speciellt, ibland ensamt. Många erfarenheter kan kännas igen hos en stor mängd adopterade, men lika många är helt unika. Vi har olika bakgrund, vi har olika erfarenheter och olika referensramar.

 

  1. Har du några tankar angående förväntningar inför en återresa? 

 

Sänk dina förväntningar så mycket du kan. Fundera noga igenom exakt varför du gör resan och för vem. Tänk att det viktigaste under resan är att du inte blir sjuk eller att det händer något annat som hindrar den totala upplevelsen. Att söka rötter handlar även om att vistas i landet, möta människor och bli en del av vardagen. Fokusera inte blint på att hitta biologiska rötter, det är för många väldigt svårt att lyckas. Om du är en av dem som gör det och får till ett fint möte, se det som en enorm bonus. Men försök att sänka dina förväntningar så att du inte missar allt annat spännande som också är en del av resan. 

 

  1. Kan du ge några exempel på förberedelser som kan vara bra att göra inför resan? 

 

Vad gäller praktisk planering är det alltid bra att läsa på UD:s reseinformation med rekommendationer om det aktuella landet.  I övrigt rekommenderar jag att du sätter dig ner och reflekterar över dina förväntningar, dina ”bilder” som du ser framför dig och att du mentalt tränar på att hantera om det inte blir så. Att du verkligen tänker efter varför gör du resan, är det din egen önskan eller upplever du att andra fått dig att ”tvingas” bli nyfiken? Av dem jag intervjuade till mina två böcker om adoption var det väldigt vanligt att de med mörkt utseende eller tydliga drag från andra delar av världen, som i vardagen mötte rasism med dumma ord, som ”åk tillbaka!”, upplevde förvirring och skapat en längtan efter att se sitt ursprung. Om så är fallet, är det viktigt att veta; du är du och om Sverige är ditt land och du egentligen inte har någon önskan om att åka, åk inte! Om du själv längtar och undrar och du själv är drivkraften till resan, åk och njut. Men förbered dig på att det blir en helt annan resa än vad du har tänkt ut. 

 

  1. Några tips när man är ute på sin resa? 

 

Om ditt ursprungsland är ett utvecklingsland, ett fattigt land, kom ihåg att om du möter en biologisk familj så kan det hända att du inte alls får det bemötande som du tänkt. Det är en annan kultur, en annan verklighet och istället för den länge efterlängtade familjemedlemmen kan det istället bli en rejäl kulturkrock. Ni har olika typer av liv i ryggen och säkerligen olika referensramar. Dessutom är ett sådant möte omöjligt att helt förbereda sig inför. Om du inte har för höga förväntningar och försöker ha en lugn, balanserad inställning så kan du få en väldigt spännande resa. 

 

Min tipslista:

– Sänk förväntningarna

– Njut av att bara få möjlighet att åka till landet

– Allt du ser är en del av återresan, glöm inte det

– Ta för dig av lukter, smaker och människor

– Se till att inte boka för mycket, ha lite marginal så du kan ändra dig om du får mycket känslor eller helt enkelt vill göra något annat än det du tänkte först. 

– Glöm inte att du får ändra dig! Om du inte vill söka rötter längre när du är på plats, gör inte det. Vill du inte åka till den där staden, gör inte det. Utgå från vad du känner i din magkänsla där och då. Gör inget du inte vill för du kan inte backa bandet sedan. 

– Glöm inte att ha roligt!

 

  1. Har du reflektioner om tiden efter hemkomst?

Om du får många tankar och känslor, var inte rädd för att be om stöd för att få hjälp att reda ut dem. Det kan vara att prata med vänner, familj eller andra. Om det är svårt att prata med dem du känner, var inte främmande för samtalsstöd med kurator. Om du inte får några tankar alls utan känner att ”det var det” så är det också helt okej. Kom ihåg att det inte finns något rätt eller fel.

 

Min tipslista:

– Du kan få många tankar och känslor. Var beredd på det. 

– Andra som du reser med kan få många tankar och känslor även om du inte får det. Du behöver inte bära andras känslostormar, kom ihåg det. 

– Blir du väldigt nyfiken och vill veta mer och förkovra dig ännu mer kring språk, platser, kultur, religion eller vad det än må vara när du kommer hem. Ta för dig, det finns bloggar, grupper och alla adoptionsorganisationer som har mycket kunskap och vill stötta. 

Läs gärna mina två reportageböcker om adoption:

Den stora återresan

Banden som gör oss till familj

Du kan beställa dem från mary@likaolikametoden.se