Ni som har följt mig en längre tid vet att jag reser mycket. Och att jag älskar det. Jag verkligen älskar, älskar det. Tidigare, att noggrant planera packning och packa i lugn och ro, flera veckor innan ( i alla fall i tanken), och nu, kasta ner något någon timme innan avresa. Idag kan jag resa med endast tre kilo och vara borta i två veckor. Det kallas rutin. I min walk in closet har jag en egen ”rese”- sektion där jag har mina ”när jag ska till varma länder”-kläder eller ”city-weekend”-blusar eller ”långa resor men behöver vara förberedd på både värme och kyla”-garderob. Det som tar mest plats och vikt är ändå toalettartiklarna och hårfönen. Önskar att jag kunde hitta bra mini-alternativ. Men det är inte alltid det handlar om att åka långt. Med Lika Olika har jag turnerat runt i ca 50 städer och samhällen sedan mars 2015. Och dessförinnan med mina böcker (www.millerbooks.se)  och föreläsningarna med dem var det omkring 50 städer ytterligare. In till city, Centralstationen, chai te på Waynes coffe eller Espresso House (förr med sojamjölk, nu med havremjölk), snabbt titta på avgångstavlan, känna spänningen i magen, pirret och bubblet, sedan en sista koll att tågbiljetten är med, nu för tiden sms-biljett, och sedan hitta min plats, göra i ordning för en skön resa, titta mig omkring på medpassagerarna, och sedan iväg. Hur underbart som helst! Även när jag bara ska resa 50 minuter till Köping. Eller, ta med frukosten, termosen och vattenflaskan, se solen stiga upp, alla dessa supertidiga mornar, fyra eller fem när alla andra sover, dagen ligger framför mig. Ner till parkeringen, i iskall kyla eller varm sommarvärme, nyckel i låset och vrid om. Känslan av när motorn kör igång och jag backar ut. Nu kan dagen börja. Jag är en sann resenär. We are travellers. Som SAS skrev i sin kampanj.

Arlanda flygplats. Jag tror jag har en kärleksaffär med denna flygplats. Jag älskar Arlanda. Jag älskar särskilt terminal 5. Där har jag mina stammisplatser. Vissa veckor är jag på Arlanda till och från tre till fyra gånger. Det finns nog bara en till flygplats jag tycker om på samma sätt, Köpenhamn flygplats. Även den är härlig. Som en upplevelse. Ett köpcentra nästan. Och god mat! När jag bänkat mig i mitt säte. Som liten ville jag alltid ha fönsterplatsen. Nu gillar jag att sitta vid gången. Och motorerna kör igång. Och jag tittar mig runt så ser jag de som inte är vana att flyga, de hyperventilerar och håller hårt i armstödet. Jag vill sträcka mig ut och säga att de ska vara lugna, det kommer gå bra. Föreställ dig att det är två moln som liksom ”bumpar” in i flygplanet för att hälsa då det är turbulens. Då blir det inte lika läskigt. Tänk att människan konstruerat denna plåtfågel. Att vi kan ta oss mellan länder och kontinenter på detta sätt. Vilken glädje. Vilken ynnest.

De senaste åren har jag haft omkring 60 – 150 dagar i restid. När jag ser tillbaka är det inte konstigt. Jag har arbetat med världen. 11 år med internationellt bistånd, då jag pendlat till den afrikanska kontinenten och blivit väl bekant med Tanzania och Gambia samt Laos, Bhutan och Indien. Det var dock en flygresa som jag aldrig glömmer. Den när jag arbetade på Utrikesdepartementets riskkapitalbolag Swedfund med corporate communications, då jag och min kollega skulle turnera runt i Asien under två veckor. Och vi hade blivit inbjudna av kungen i Bhutan, för det är så det fungerade då, ingen kunglig inbjudan, ingen inresa. Då flög vi från Katmandu i Nepal till Timpu, huvudstaden i Bhutan. Vi höll på att krascha! Det är endast ett fåtal flygkaptener som har tillstånd att göra den flygningen då närheten till Mt. Everest (som vi passerade andlöst!) gör att dimman kommer extremt snabbt och det går knappt att se något (tydligen ställer det även till för verktygen som ska guida kaptenen). Och tydligen, tur nog fick jag veta det efteråt, är det världens näst farligaste flygplats att landa på efter den i Madagaskar på grund av att staden är omringad av bergsklippor och landningsbanan därmed är extremt kort. Alla skrek. Jag hyperventilerade och hade jag inte haft min erfarna kollega bredvid mig som mest log och sa ”nu är det lite gungigt” så hade jag fått panik. Slutligen landade vi och det blev ett minne för livet att resa genom det lilla kungadömet som innehåller alla klimatzoner för att sedan avsluta med att resa in i grannlandet och jätten Indien.

Ja, resor är helt fantastiska. Om man vill se det så. Och det gör jag. Annars hade jag inte orkat flyga och fara så mycket som jag gör. Var jag ska åka idag? Tom Tits i Södertälje tillsammans med sonen och pappa. Gillar jag det? Ja, jag njuter! Vi är på väg.

Kram Mary