När jag och tre och fyra barn närmar oss Stockholm city kliver de av för att bege sig till sin skola. Mannen kör mig hela vägen till Centralen där vi ger varandra en go puss och kram och en lyckönskning och en fin dag. Jag ska bege mig iväg till en ny del av Dalarna, nämligen Avesta.

Tåget går mot Falun, dit jag ska senare på kvällen.

Det tar några timmar på tåget och jag får en skön stund i lugn och ro. Jag är så nöjd och glad över att det inte heller är några byten, utan direkttåg. Väl framme hamnar jag i Avesta Krylbo. Det är omkring 40 minuters promenad till centrum, ska jag gå eller ta bil?

Jag går, det är bra för mig och för miljön. Att röra på sig är aldrig fel.

Väl framme kommer jag på att jag har glömt hela mitt bagage, så jag får skynda mig förbi apoteket (medicinerna jag dagligen måste ta) och sedan underkläder och toalettartiklar.

Efter alla år på den afrikanska kontinenten, där det (där jag befann mig i de fattigaste områdena) inte fanns någonting, är det enkelt att glömma saker hemma i Sverige. Allt finns ju tillhands inom en arms avstånd.

Jag är pirrig när jag med gps:en i handen guidar mig till Domarhagsskolan där jag ska utbilda skolpersonalen för såväl den högstadieskolan som för Åvestadalsskolan. Och allt tack vare Sparbanken Södra Dalarna.

Jag blir varmt välkomnad och så är vi igång. Fyra härliga timmar tillsammans. Jag ser att många är trötta, men när jag pratar så vaknar de till. Under pausen är det en som kommer fram och säger, gud så bra det är. Och jag som tänkte att eftermiddagen skulle bli seg.

När de bägge skolorna får chans att göra workshop för att arbeta vidare med sina nulägen och värdegrundsarbeten så är stämningen på topp. Hela eftermiddagen känner jag värmen och motivationen hos medmänniskorna i den gigantiska aulan.

Toleransen och empatin har verkligen fina ambassadörer på de bägge skolorna. Rektorerna är motiverade och så är även skolpersonalen. Om endas någon vecka så kör vi elevtillfället för Åvestadalsskolan.

Jag får skjuts tillbaka till Krylbo station av Petra, speciallärare. Vilket fint samtal vi har i bilen om utanförskap, olikheter och annorlundaskap. Ja, det är ett fint arbete jag har när jag får träffa så många kloka människor.

Kram