I vintras fick Lika Olika möjligheten att komma till DAGY, Danderyds gymnasium, och hålla temadag för de dåvarande eleverna i ettan och tvåan. Idag är det de nya ettornas tur. När jag ser Stefan, Jeanette, Synnöve och de andra i skolpersonalen blir jag alldeles varm i hjärtat. 

När man får möjlighet att återvända är det som att komma hem. Att stå i aulan i DAGY är en bekant känsla. Redan för snart 4 år sedan föreläste jag första gången i samma ensemble som Mona Sahlin på uppdrag av kommunen. Då handlade det om fientlighet och extremism. Idag om yta, prestation och Lika Olika.

Stefan blir så förvånad när jag säger hans namn så han hoppar till. Vi kramas och jag skrattar och säger, klart jag minns er alla. Rektor Jeanette är alltid som värmen och solen själv. Och vacker som få är hon med sina lockar. Och kurator Synnöve med kollegor gör att det känns tryggt och bra för eleverna då vi går in i svåra djupa ämnen.

Att göra en föreläsning om känslor är att även ta ansvar för vad som händer sig, för mig.

Det är inte vad eleverna hade förväntat sig. Det jag berättar åt dem. Dagens föreläsning om demokratiuppdraget och Lika Olika får dem förvånade. Det går ett djupt andetag genom folkhavet av de hundratals eleverna som finns på plats när jag pratar om utanförskap, innanförskap, rasism och främlingsfientlighet.

Under pausen är det många elever som vill komma fram och dela med sig. Kramas och fråga om tips hur man orkar ta sig igenom utanförskap. Vissa vill även bara komma fram och säga tack för att de får breddade perspektiv.

När föreläsningen är klar ska eleverna arbeta vidare i klassrummen tillsammans med sina engagerade och fina lärare (jag har träffat dem alla och utbildat dem i vintras och vet hur de brinner för eleverna).

Något som gör mig väldigt glad är att som tack för dagen får jag den vackra brickan på Danderyds slott. Jag fick en likadan för 4 år sedan efter konferensen Ung i Roslagen. Nu har jag två!

Kram