Psykologer definierar i allmänhet förlåtelse som ett medvetet, avsiktligt beslut att släppa känslor av förbittring eller hämnd mot en person eller grupp som har skadat dig. Forskning visar att människor som har lättare att förlåta, har större sinnesfrid och ofta lever längre. Men vad innebär egentligen förlåtelse, och vad är skillnaden på att förlåta en grupp, en individ och sig själv?
Lika viktigt som att definiera vad förlåtelse är, är dock att förstå vad förlåtelse inte är. Experter som studerar eller undervisar om förlåtelse gör tydligt att när du förlåter, svävar du inte över eller förnekar allvaret i ett brott mot dig. Förlåtelse betyder inte att glömma, och det betyder inte heller att tolerera eller ursäkta förseelser. Även om förlåtelse kan hjälpa till att reparera en skadad relation, förpliktar den dig inte att försona dig med personen som skadade dig, eller befria dem från juridiskt ansvar.
Istället ger förlåtelse den som förlåter sinnesfrid och befriar hen från ilska som förgör inifrån. Även om det pågår debatter om huruvida sann förlåtelse kräver äkta positiva känslor gentemot förövaren, är experter överens om att personer som aktivt beslutar att förlåta, snabbare kan gå vidare. Inställningen ger dig då möjlighet att känna igen smärtan du lidit eller lider av utan att låta den definiera dig, vilket gör att du kan läka och gå vidare med ditt liv.
Byta perspektiv kan hjälpa
Förlåtelse innebär vad psykologer kallar perspektivtagande. I grund och botten betyder det att vi föreställer oss vilken situation och position den som har sårat oss befann sig i när den gjorde det. Det är helt enkelt lättare att förlåta någon vi känner, som är lika oss själva eller vars berättelser och liv vi känner igen, även om det endast är genom media och kultur. Det är därför det är lättare att känna agg mot den vår partner har haft en affär med, än vår partner, om den har varit otrogen. Eller att vi nästan reflexmässigt skyller på våra barns vänner om de hamnat i trubbel.
Nyfikenhet hjälper oss att komma vidare
För att vidga vår förlåtelse krävs också nyfikenhet. Vi måste genuint vilja veta varför någon gjorde som hen gjorde – och försöka ge hen tid att förklara. Vi måste också vara nyfikna på oss själva, ifrågasätta våra egna tankar och känslor och erkänna våra egna ofullkomligheter. I slutändan innebär handlingen att förlåta att inse att den andra personen inte bara är det dåliga de gjorde. Och du är inte bara de bra saker du har gjort. Förlåtelse innebär att förstå och värdera den komplexiteten.
Självförlåtelse kan kräva extra engagemang
Hur vi kan lära oss att hantera skuld och skam efter att ha skadat andra, är en hel vetenskap. Daryl Van Tongeren är docent i psykologi vid Hope College i USA och har intresserat sig för hur självförlåtelse fungerar. Hans studier visar att det inte bara krävs att vi fattar ett beslut om att det nu får vara nog med skuldbeläggande på oss själva, utan att vi, för att på riktigt kunna förlåta oss för det vi gjort och kunna gå vidare, måste agera och åtgälda i någon form. Det kräver att vi gör någon form av ansträngning för att få till en meningsfull förändring som berör de eller den som vi har sårat eller betett oss illa emot.
Förlåtelse är inte lätt. Det kräver uppriktig, avsiktig och enträgen övning under ibland lång tid. Så för din egen skull, lyssna på forskningen och välj förlåtelsen istället för hämnd eller tyst bitterhet, det påverkar endast ditt eget liv negativt.
Se samtal med Fred Luskin, forskare i förlåtelse vid Stanford-universitetet i Kalifornien.
Källa: Daryl Van Tongeren, The Opposite of Hate: A Field Guide to Repairing Our Humanity av Sally Kohn, University of California, Fred Luskin “Wanting ‘yes’ but Getting ‘no’”.