Att vara stark är att våga vara svag.

Jag får ofta fantastisk fin feedback (tack kära alla) efter mina föreläsningar. Det kan vara såväl elektroniska mail, meddelanden eller fysiska brev, kort eller lappar.

Ofta benämns jag som stark, eftersom jag genomlevt helvetet av ensamhet, mobbning och utanförskap och överlevt. Jag är naturligtvis tacksam över den fina bilden om mig.

Men vet du vad? Hemlis, jag är inte starkare än du. Inte bättre än någon annan. Jag är du. Du är jag. När jag äntligen vågade släppa fasaden inför den jag var allra mest rädd för att inte duga inför, mig själv, så ändrades mitt liv på en sekund.

Det var då, när jag stod naken inför mig själv och alla mina svagheter som mullret inifrån dånade. Det var styrkan inifrån som äntligen släpptes fri. Och idag är jag svagare än någonsin och samtidigt starkare än någonsin.

Släpp fasaden och gör mig sällskap! Lev fri!
Glad måndag, vänner.

Kram