Det är alltid en sann ynnest att få återkomma och få ett nytt uppdrag, men av samma uppdragsgivare. Då har något stort och magiskt hänt inne i den personen. Något som gör att den vill ge samma sak åt andra. Och då har vi riktiga förändringsagenter, som jag ju brinner för att utbilda. Alla kan inte vara överallt, men alla är någonstans. Det är inte 10 personer som är kamratstödjare, varken på jobbet eller i skolan. Alla har sin roll, eller sin del. Sina möjligheter!

Jag fick köra riktigt långt, till Österbybruk och sedan ännu en bit, för att komma till Forsmarkbruk och Vattenfall. Landsväg, solen som värmde (17 grader!) och sedan utmaningen att få ett gäng med människor att vilja öppna sina hjärtan och dela resan att sprida tolerans. Ingången till tolerans i detta fall fick jag veta var kön, bristen på en balanserad blandning av män och kvinnor. Att bli reducerad till ett kön, inte erkänd för sin kunskap, ingen som lyssnar, ingen som ser. Ett smeknamn, ett par bröst eller kanske en grå tyst mus som sakta förgås. Som jag har fått höra av min omgivning, så “svischade” jag in i rummet som en virvelvind. Jag hade en röd blus som riktigt skrek “se på mig”. Jag är kort, alla andra långa. Jag är brun, alla andra 40 personer ljusa, jag är kvinna, medan 95 procent är män. Alla  tittade nyfiket på mig. Och trots att jag var så udda som jag kunde bli där och då, så kände jag mig väldigt trygg och välkommen. När man vågar se människor i ögonen, le och inte vika sig. Då brukar de flesta möta en med respekt och glädje.

Efter 90 minuter hade alla fått sig en riktigt omtumlande upplevelse. Det är så roligt, så fantastiskt och enormt glädjande (och motiverande) att se när polletten trillar ner i människor framför mig medan jag pratar. Det är det jag är där för att åstadkomma.

Efteråt var det många som ville komma fram, skaka hand, kramas till och med, och säga, jag har verkligen fått med mig viktig kunskap och många aha-upplevelser. Vad är då en förändringsagent? Jo, en som Karin, som hörde mig en gång för länge sedan på Ladies Circle, som blev berörd, och som nu tagit in mig så att omkring 100 personer ytterligare får chansen att se sina egna fördomar i spegeln. Så tack, tack så mycket kära Karin!

Nu är det dags att köra hem genom slingriga skogsvägar förbi alla brukssamhällen i denna del av Österåkers kommun. Ikväll blir det middag med Aussie-style hemma hos vännerna. Spännande!

Kram