Lördag. En dag bara för mig. Ligger kvar i sängen alldeles för länge. Bråkar med mig själv huruvida det är att slösa bort dagen eller att njuta av den. Just denna morgon kommer jag fram till att jag njuter. Gäspar ljudligt, och njuter. Drar täcket över huvudet och gömmer mig från solens strålar. Det är inte en självklarhet för mig att ligga och dåsa. Jag har nästan aldrig unnat mig den lyxen. Har alltid något som jag “ska bara” innan jag tillåter mig att andas. Det är därför jag övar mig på att vara lugn. Och bara vara. En svår uppgift, men nödvändig. Halv tolv slängde jag benen över sängkanten och kände hur magen kurrade. Jag är verkligen som en ungkarl, eller liknande. Kanske ännu värre, vad gäller maten. Det fick bli kallrökt lax och hovmästarsås och lite romansallad i någon märklig blandning. Men mätt blev jag. I flera månader har jag velat rensa och ordna min walk-in garderob samt arbetsrummet från allt som borde rensas och slängas. Men jag har inte haft tiden eller orken. Nu, idag, tog jag mig tiden och orken. Vad härligt det kändes. Att inte ha stress och samtidigt få göra i ordning mitt hem. Mina utrymmen. Slängde alla feltryckta exemplar av förstautgåvan av Den stora återresan. Herregud, de har legat och dammat i garderoben sedan mars 2015 när de kom ut. Tack vare rensningen fick alla mina fina business pumps fin plats. Oj, vad mycket roligt jag haft i de där skorna. Jag har svårt att slänga eller göra mig av med skor. Så många minnen, så mycket historia. Nej, det går bara inte. Bröllopsklackarna samt studentskorna fick dock motvilligt lägga sig i skokartonger för att hamna ute i förrådet. Alla mina vackra smycken, många Edblad, samt Dyrberg/Kern dammades av och lades i en finare ordning än den villervalla som vintern skapat då jag ryckt tag i halsband, armband och örhängen och sedan snabbt kastat tillbaka dem på hyllan då jag skyndat mig på något möte. Nu blev det bättre. Det är märkligt men vad terapeutiskt det känns att få saker i ordning. Nästan som att kratta löv. Jag har dock blivit bättre de senaste året på att slappna av i acceptansen att när det är som mest med jobb och vardag, då får det vara på det sättet. Att allt inte hela tden är eller kan vara i ordning. Jag kan ta det “sen” med gott samvete. Jag önskar jag kunde säga “slappna av” till mitt 20-åriga jag. Så mycket mer kvalitet mitt liv hade varit då.

Återvinningsstationen hann stänga innan jag hann bli färdig. Jag vill lämna en del saker till bytboden så att någon annan kan ta det jag inte vill ha, men som jag inte vill slänga. Hela idén är helt genialisk, tycker jag. Återvinning, på riktigt. Jag har själv funnit många bra och fina saker på vår återvinningsbod. Nu senast, dessa fina bokstöd i massiv sten. De kommer bli fina i nya vardagsrummet på Stringskåpen jag planerar att köpa. Klockan hann bli näsan 17.00 innan jag kom utanför dörren. Dags för min dagiga träning. Under veckan på Åland blev det som vanligt inte den träningsrutin som jag försöker hålla. Jag vill gå ca 10 km per dag och göra min pilates för att strecha ut kroppen. Skulle vilja komma i form och bli mer fit och fast. Det är dags nu. Jag längtar efter att min träningscoach Malang kommer hit från Gambia och skriker lite på mig så jag orkar lite mer. Jo, jag är sådan. Någon måste säga åt mig på skarpen för att jag ska ta i den där extra milen vad gäller träningen. Men 9 kilometer och sedan pilates blev det. Det är så härligt när det är ljust fortfarande vid 18-tiden. Under tiden pratade jag med en av mina äldsta vänner, Thomas. Han är så fin, vi har känt varandra sedan han föddes. På så vis blir han min äldsta vän. Hans son Fabian är även min gudson. Vi hade ett intressant samtal om huruvida män och kvinnor kan vara bara vänner. Det rådde lite delade meningar mellan oss. Vad säger ni, vänner?

Kram Mary