Varje månad uppmärksammar vi en aktuell samarbetspartner till oss på Lika Olika. Nu i april har vi låtit grundarna, Mary Juusela och Åsa Olsson, svara på frågor om sina tankar om tolerans och empati i anslutning till kring Corona och sviterna av pandemin.
Hur påverkas Lika Olikas verksamhet av Corona-pandemin?
– Precis som för många andra så saktar verksamheten in då vi inte kan vara på plats och utföra de utbildningar som bokats under våren. Särskilt tydligt blir det även kring arbetet i Finland och på Åland som på grund av inreseförbud helt stannar upp tills vidare. Vi längtar efter att träffa er alla!
Utöver det så arbetar vi på kring utvecklingen med andra spännande saker som ligger i pipeline och tar detta momentum av stillhet som en möjlighet för att få en hel del gjort. Vi håller humöret uppe trots alla utmaningar!
Lika Olika arbetar ju med att utbilda i tolerans och sprida kunskap om sociala beteenden, på vilka sätt behövs dessa kunskaper nu?
– Empati, medmänsklighet och snällhet behövs mer än någonsin. Just nu är oro, ensamhet, stora förändringar och frustration en del av mångas vardag. I spåren av de tusentals varsel som skett kommer sannolikt negativa beteenden som fientlighet, intolerans och dåliga bemötanden att öka. Vi kan dock “mota Olle i grind” genom att öva oss på att bry oss om andra och lyfta individer eller initiativ som lyfter empati. Snällhet är coolt och smart!
Har ni några exempel från er vardag på hur empati kan visa sig i osäkra tider som dessa?
Mary: Det finns massor med bra exempel, magiska till och med! Jag tog en telefonkaffe med en vän som jag inte hört av på tio år då hon ringde och frågade om allt var okej. Sedan hörde jag från en god vän, som inte pratat med sin syster på flera år på grund av familjeangelägenheter, att de ringts och hittat tillbaka till varandra. Tiden som vi fått till oss har gett många utrymme för eftertanke om vad som spelar roll, egentligen.
Åsa: Det är exempelvis den extra omtanke som man har visat varandra; som att hjälpa till att handla, det extra samtalet eller att ha avstått från att träffas. Och att nu i påsk skippa det stora släktkalaset och istället vara hemma med sina närmsta. Det i sig har för mig varit en extrem lyx i allt detta, att få spendera mycket tid tillsammans med varandra som man annars inte får möjlighet till.
Vill ni ge tips på hur vi kan vara bra medmänniskor när oron gror ibland oss?
– Vi kan pusha oss positivt att möta varandra i våra känslor, att vara toleranta och att acceptera varandras oro och behov i nuläget. Även när vi inte håller med varandra. Det är en övning vi kommer att ha nytta av även sedan.