Varje månad uppmärksammar vi en aktuell samarbetspartner eller kund till oss på Lika Olika. I mars har vi haft äran att prata med Zen Holmgren, som förstärker Lika Olikas team sedan några månader tillbaka. Här berättar hon om sin syn på tolerans.

Hej Zen! Vem är du?
– Jag heter Zen Holmgren, jag är marknadsföringsspecialist och VD och kommer från både Kanada och England. Sverige har varit mitt hem under de senaste tio åren.  

 Vilken yrkesroll har du?
– Jag driver två företag, en marknadsföringsbyrå som är anpassad till de minsta företagen, Write in Danderyd, och ett utbildningsföretag inom specialpedagogik som heter Säffle UtvecklingsModell.

Vad är det bästa med ditt jobb?
I båda företagen hjälper vi människor att nå sina mål, det giller jag mest med mitt jobb!

Vad är tolerans för dig?
Att acceptera personer, åsikter och beteenden för vad de är, även om jag själv inte uppskattar dem.

Hur använder du din syn på tolerans i ditt privat- och yrkesliv?
– Jag försöker att lyssna och förstå bakgrunden till beteenden innan jag dömer. Det gäller hemma likaväl som på jobbet. Det kan vara en utmaning ibland. Både i jobbet och privat kan ämnet tolerans och inkludering komma upp när man minst anar det, och vi sätts alla på prov ibland. Det är nyttigt att behöva rannsaka sina fördomar och sin okunskap för att utvecklas.

Finns det något tillfälle som du kan berätta om, där du upplevt mänsklig sammanhållning och inkludering?
– Jag tycker generellt att våra projekt får bäst resultat de gånger då alla i teamet känner sig som viktiga delar. Olika perspektiv och mångfald gör mycket för slutprodukten, även om det ibland kan gå snabbare i stunden om alla är lika, tänker lika och har samma bakgrund. Det gäller att tänka långsiktigt!

Vad är det bästa med att jobba med Lika Olika?
Två saker  – att Lika Olika hjälper så många personer att skapa en bra social miljö att jobba och leva i, samt att teamet har inkluderat mig och mina kollegor med öppna armar!


Om Zen Holmgren

Namn: Zen Holmgren
Ålder: 42
Bor: i Danderyd
Familj: Man, två barn och alldeles för många småfiskar