Varje månad uppmärksammar vi en aktuell samarbetspartner eller kund till oss på Lika Olika. I november har vi haft äran att prata med Nadim Penser, som privat stöttar Lika Olikas arbete i skolor. Här berättar han om sin syn på tolerans.

Vad är tolerans för dig?
Det finns olika infallsvinklar att prata om tolerans. Men för mig handlar det om att kunna sätta sig in i andra personers situationer och acceptera att vi är olika individer, men lika mycket värda.

Har du varit med om intolerans?
Jag har utifrån ett personligt perspektiv tidiga minnen av intolerans som grundade sig i att jag inte såg ut eller var precis som de flesta andra på min skola, eftersom jag växte upp i England med en mamma från Pakistan och pappa från Sverige. Under en period till exempel, spred ett gäng killar ett falskt och elakt rykte om mig, som gjorde att många trodde att jag hade betett mig väldigt illa. Ryktet spred sig hela vägen till rektorn, jag förstod ingenting. Så jag och min kompis gick för att försöka prata med killarna som hade startat ryktet. Då först fattade jag att de hade gjort det för att jag var annorlunda och olik dem. De tyckte inte att jag passade in.

Jag har även varit med om rasistiska skämt bland bekanta, då de har sagt att jag inte behöver ta illa upp om de exempelvis skämtar om pakistanier, för att de inte menar mig personligen. 

Vad tycker du att man ska göra i sådana situationer?
Jag brukar ställa frågor och försöka ta redan på mer om vad personen menar när den säger som den säger. Det är viktigt att prata och försöka förstå. Sedan finns det såklart situationer där man måste säga till och vara tydlig från början om någon går över gränsen för vad som är OK. Men att prata och ställa motfrågor är mitt främsta råd. 

Jag tycker tyvärr inte att det känns så “inne” att prata med oliktänkande i vårt samhälle, som blir allt mer polariserat. Håller du med?
Ja, absolut. Både här i Sverige och i stora delar av övriga världen ökar glappen mellan människor med olika åsikter, referenser, erfarenheter och perspektiv just för att vi inte kommunicerar och försöker ta reda på varför vi tycker och känner som vi gör. Vi ser det också tydligt just nu  i USA. 

Hur ser du på framtiden i och med detta?
Jag ser hoppfullt faktiskt! Unga personer har helt andra sätt att nätverka globalt och se på världen. Att vara uppkopplad och samtala med personer med olika erfarenheter är en självklarhet för dem.

Hur har du blivit så övertygad om samtalet är ett vinnande verktyg?
Jag har min bakgrund och jag är gift med en amerikanska med en mamma från Ungern, vi bor i Sverige och har internationella jobb. För mig är mångfald enbart positivt både i privat- och yrkeslivet. Jag vet av erfarenhet att ett jobbteam med många perspektiv, kunskaper och erfarenheter har en enorm konkurrensfördel tack vare just sin bredd och förmåga att prestera och komma med nya infallsvinklar.

Har Epiroc som du arbetar på tydliga riktlinjer för att arbeta med mångfald i verksamheten?
Ja, vi har policies, och så kallat code of conduct som innebär att vi ska ta vara på varje individs uniqueness och behandla varandra med respekt. Vid rekrytering är vi noga med att komplettera teamen så att de får så stor bredd som möjligt. Att bara ha dokument för att vara politiskt korrekta i en verksamhet håller inte i längden. Det krävs autencitet för att lyckas i längden. 

Och nu har du som privatperson gått in och stöttat Lika Olikas verksamhet i skolor. Hur kommer det sig?
Jag har undersökt min längtan efter tillhörighet en längre tid och förstått att känslan av att vara ”olik” sin omgivning har gått som en röd tråd genom hela min familj. När jag träffade Mary i våras kände jag igen mig i hennes historia och bestämde mig för att den viktiga verksamhet som hon och hennes team bedriver är något jag vill vara med att stötta. Det är så viktigt att bli inkluderad för den man är, och att ens speciella egenheter och personlighet tas till vara. Samhället mår bättre av många perspektiv.

Vi är väldigt tacksamma för ditt stöd! Har du något råd du vill ge innan vi avslutar?
Att vara nyfiken och försöka sätta sig in i andra människors liv och perspektiv. Jag har rest väldigt mycket över världen och jag är övertygad om att vi människor har mycket mer gemensamt, än vad som skiljer oss åt. Så våga fråga, lyssna, fånga upp berättelser från människor du träffar. Det berikar och gör livet mycket roligare och mer spännande!

Nadim Penser
Ålder: 53 år
Bor: I Örebro tillsammans med sin familj
Arbete: HR-direktör på Epiroc
Aktuell: Stöttar Lika Olikas arbete i skolverksamheter