Arbetsveckan börjar med (oväntad) snällhet. På väg mot busshållplatsen, utanför Kristianstads flygplats, bjuder taxichauffören Lars in mig att få åka med honom vidare till Kristianstad och mitt anslutningståg mot Hässleholm.

Hur kommer det sig? Jo, några minuter tidigare hade jag bett taxichaufförerna vid flygplatsentrén om hur jag kommunalt kunde ta mig till Kristianstad.

Ska du inte åka med oss, undrade de, men hjälpte mig alla så snällt. Jag berättade åt dem att jag inte har råd att åka taxi privat och att jag samlar pengar till en ny bil efter krocken för några veckor sedan.

Så istället för att åka förbi mig så plockar Lars upp mig. Och nu sitter jag med honom och pratar om snällhet och empati och om hans givmildhet.

Jag var lite orolig att du skulle ta det fel om jag stannade. Men jag har en dotter i din ålder och vill gärna hjälpa, vi behöver mer snällhet, säger Lars.

Jag vill ”ge” något tillbaka åt honom men Lars tackar bestämt nej.

När jag kliver ur bilen vid Kristianstad station tänker jag glad att snart är det jul, och då är jag säker på att tomten minns Lars extra mycket