Stress, press och panik. Många lever hektiska liv med vardagsmönster som inte ger utrymme för varken vila eller eftertanke. Hur vill vi ha det? Vad mår vi bra av? Konsekvenserna av för mycket stress kan vara negativa och bli långvariga. Därför är det bra att lyfta blicken, stanna upp och faktiskt fundera på – är vi stressade i vår familj?

I Sverige finns 1 129 575 familjer med barn under 18 år. Sju av tio barnfamiljer är kärnfamiljer, där alla barn är föräldrarnas gemensamma. Knappt en av tio familjer är en ombildad familj. Idag lider allt fler familjer av stress som påverkar familjemedlemmarna på ett negativt sätt. Under de senaste 30 åren har andelen unga med psykiska besvär ökat i de nordiska länderna. Ökningen har varit störst i Sverige och den psykiska hälsan är idag sämre i Sverige än i övriga Norden. I den nationella folkhälsoenkäten 2018 svarade sammanlagt 39 % av befolkningen 16–84 år att de upplevt besvär av ängslan, oro eller ångest. 16 % svarade att de kände sig stressade. Skolstress är den största källan till stress hos killar och tjejer mellan 10-15 år. I studien finns även indikationer på att social stress verkar ha en något starkare koppling till ökning av nedstämdhet och ångest över tid. Hur vi lever, beter oss mot varandra, vad vi har för sysselsättning och sociala förhållanden påverkar både oss själva och våra familjemedlemmar. 

Tecken på att ni har stress i familjen

  • Flera av familjemedlemmar sover oroligt eller för lite
  • Ni skriker åt varandra och har svårt att föra lugna samtal
  • Ni äter på olika middagstider och får aldrig tid att samlas
  • Barnen drar sig undan och väljer att hellre spendera den mesta tiden för sig själva
  • Alla i familjen är krassliga och känner sig eller är ofta småsjuka
  • Ni har inte en lugn stund, utan jäktar mellan aktiviteter, ärenden, arbete och skola.
  • Ni skrattar sällan. Stress utmanövrerar våra positiva känslor, vilket gör att det är svårt känna glädje under långvarig stress.

Det finns enkla saker att göra för att minska stressen hemma. Oftast rullar allt på i en sådan fart att vi knappt hinner märka att vi har en ohälsosam stress i familjen, förrän någon eller några börjar må riktigt dåligt. Förändra rutinerna och märk skillnaden på ditt eget och övriga familjemedlemmars mående.

Bestäm tillsammans
Delaktighet gör alla i familjen engagerade och bidrar till ansvarstagande. Om varje familjemedlem får komma till tals kring matval, gemensamma aktiviteter, veckoschema och ansvarsuppgifter i hemmet blir det enklare att få överblick. Genom att alla i familjen har en gemensam bild av vad som ska hända i veckan och de egna ansvarsområdena minskar stressen. 

Vuxna är förebilder
Barn och ungdomar gör som de vuxna runt omkring sig gör. Attityden runt köksbordet, tonen man pratar med varandra på, toleransen kring olikheter, kroppsspråk – allt påverkar barnens liv och hur de själva hanterar situationer och känslor. Är de vuxna stressade och beter sig irriterat, gör barnen förmodligen likadant.

Stanna upp, vad är viktigt?
Ett vanligt stressbeteende är att förstora utmaningar och tappa förmåga att vara rationell. Rädsla att blir försenad, missa en deadline, tappa kontroll över en arbetsuppgift eller att barnen inte har med sig rätt packning till friluftsdagen kan få oproportionerlig storlek i förhållande till vad konsekvensen faktiskt blir om något av det du oroar dig för faktiskt inträffar. Stanna upp, andas och fundera på vad som faktiskt är viktigt. Inget blir bättre av att du stressar. Är det för mycket på jobbet eller i skolan, vad kan ni göra åt det? Prata med chefen, läraren, göra plan för att underlätta etc. 

Slappa
Tillåt familjen att vila. För många fritidsaktiviteter är en vanlig orsak till stress för både barn och vuxna. Vi människor behöver återhämta oss för att må bra. Det är inget fel att ligga på soffan och läsa, titta på film, spela spel, ta en promenad eller bara sitta och prata. Ofta vill vi göra nytta med vår tid, men tänk på att vila också är nyttigt. 


Källor: Må Bra, Rädda Barnen, Folkhälsomyndigheten, studien Stuck on repeat, Adolescent stress and the role of repetitive negative thinking and cognitive avoidance.