Jag åker runt vårt land för att stärka empatin (som gått ner med 40 procent de senaste 30 åren).

Jag försöker mitt bästa att räcka till för alla. Men jag försakar tiden med min allra dyrbaraste varje gång jag sätter mig på ett tåg, flyg, i en bil eller taxi. Tiden som aldrig kommer tillbaka.

Så idag njuter vi tillsammans intill Siljan vid Tällbergsgården (mormors favoritplats). Vi klättrar på stenar, håller hand och pussas.

Har du något du förorsakar och som gör ont i dig?

Kram