Jag är riktigt peppad, trots att klockan endast är 04.00 när den ringer. Idag ska jag äntligen få ska till Katrineholm och föreläsa till alla kollegor som arbetar på Ica Maxi. 

Det är Emil och  Anna Remröd , som driver Ica Maxi i Katrineholm . De är ett ungt par som sätter människorna i fokus och som tycker att såväl kollegor som alla inom föreningslivet i Katrineholm ska få må och göra bra.

Som den stora aktör de är så vill de satsa på dessa frågor som Lika Olika brinner för. Och därmed den fina matchningen, vilket jag är så tacksam över.

Så de kommande åren planerar Ica Maxi i Katrineholm att vara Lika Olika-fadder och att stärka föreningslivet i Katrineholm genom skräddarsydda toleransutbildningar och föreläsningar med oss.

Jag åker pendeltåget mot city och det är tyst. Riktigt tyst. Alla är mer eller mindre trötta. På Centralen är det dock alltid mycket liv och rörelse. Det är inte mycket som är öppet men jag får med mig en macka och te från Espresso House.

Då jag därmed bryter fastan i min Intermittent rutin tidigare än planerat så får jag fasta ännu längre än de 16 timmarna som standard. Men sak samma, arla morgon kräver arla frukost.

Sj-tåget går snabbt. Och det är nytt. Helt ny inredning, ny disposition av säten och stora sköna säten. Jag hinner inte mer än sätta mig ner så somnar jag (men jag har tur nog ställt klockan på alarm 45 minuter senare).

Ring, ring. Vi är framme! Och jag kliver av i ett strålande solsken. Det är lite bitit men väldigt fin vårdag. Som vanligt undrar jag ”vad tusan har jag packat ner så att väskan väger så mycket?”.

Harriet, som arbetar med Anna är strålande fräsch och glad då hon väntar på mig utanför stationen. Tillsammans skrattar vi i bilen och åker vidare mot Ungkulturhuset Perrongen (vilket är en upplevelse i sig vad gäller inredning och lokal, läs om det här).

Det är en fantastisk lokal att få föreläsa i. Och Charlotta Lockwall, som är ansvarig på Perrongen är med och rattar tekniken hela tiden. Så skönt!

Medan Anna, Harriet och Emil plockar upp frukost till första gänget kollegor som ska höra förmiddagens föreläsning så smiter jag in på toaletten för att sminka mig.

Jag har lärt mig av erfarenhet, att komma iväg snabbt på morgonen och sedan fixa resten allt eftersom på allehanda toaletter eller skrymslen och vrår. Tur att man inte är så märkvärdigt brydd.

Vi samlas i storrummet och Anna och Fredrik introducerar Ica Maxi + Maxi United + Lika Olika. Att höra dem säga hur stolta de är över vårt samarbete får mig nästan att börja gråta av glädje. Jag känner detsamma.

Jag frågar om det finns föräldrar till eleverTallås eller Södra högstadieskolor, där jag var och föreläste förra veckan i samverkan med Hyreshuset i Katrineholm, som även de är Lika Olika-faddrar. Några av kollegorna räcker upp handen. Vad bra, då kör vi igång, säger jag.

Totalt två timmar kör vi förmiddag, sedan är det lunch och sedan kommer nästa underbara gäng och två timmar till med ny föreläsning. En annan variant denna gång.

Under förmiddagen är även Sörmlandsidrotten med representanter med och lyssnar. Under lunch sammanstrålar vi för att prata ihop oss hur vi ska genomföra arbetet på bästa sätt så att vi samordnar alla resurser och goda viljor. Det är ett bra och peppande möte.

Och under eftermiddagen är representanter från Sparbanken Sörmland med och lyssnar in. Förhoppningsvis är de också med och antar en del av Katrineholm som faddrar till Lika Olika.

Det blir en heldag full av medmänsklighet, skratt, känslor och insikter. Jag är hes i rösten och trött i huvudet när jag åter står på perrongen på väg hem mot Stockholm. Men också helt överfull av kärlek i hjärtat.

Kram