Tick, tack. Klockan går. Minuterna rusar iväg. To do-listan blir bara längre. Andan i halsen. Måste hinna. Måste klara av. Bara pressa lite till. Orka lite mer. Tryck över bröstet? Inte tänka på det. Än så länge fungerar det. Le, vara bäst och så aldrig falla. På jobbet, i samhället och hemma. Överallt 100 procent.
Frågan är bara, 3 x 100 procent, blir det 100 procent? Nej, det blir 200 procent för mycket då vi endast har 100 procent att hushålla med varje dag. Vi måste inse att det inte fungerar, att bara ”kötta på”. Återhämtning, återhämtning, återhämtning – vänner och bekanta har sagt det åt mig i många år. Har jag lyssnat? Nej. Har jag insett vad de menar? Nja, inte fullt ut. Förstår jag nu? Ja, jag vill nog säga det. Även om det är himla svårt, att säga åt sig själv på skarpen att ”nu räcker det!”.
Därför är det bra med chefer, kollegor och familjemedlemmar som säger det åt oss när vi inte ser, tänker klart eller vill förstå. Så tick, tack, klockan går. Och du, låt den göra det. Ditt värde som människa sitter inte hur mycket du pressar dig själv. Du gör dig själv bara sjuk.
Inget spelar någon roll om vi inte värdesätter att vi lever och dessutom gör det tillsammans, samtidigt. Släng er i väggen alla onödiga krav och påhittade deadlines.
Ta ett djupt andetag och slut ögonen ett tag. Och bara andas! Det ordnar sig! Släpp kontrollen.
Kram,
Mary