Den traditionella bilden av en bank körs omkull nästan direkt i entrén när jag går in i Leksands Sparbank. Det är öppna ytor, spottar, vackra golv, spännande möteslösningar i olika etager snarare än tunga färger,  ålderdomlig interiör och hierarkiska mötesdeskar. 

Pappa och jag kör iväg redan 06.00 på morgonen då snöstormen igår och sedan regnet i natt lämnat blixthalka. Drygt tre timmars körning med idogt snöande. Pappa är nog världens snällaste. Tänk att han, 80 år gammal, ställer upp på detta viset. Om och om igen.

När vi anländer till Leksand, och passerar knäckebrödfabriken för Leksands knäckebröd, bryter solen upp. Och det blir väldigt vackert.

Pappa får äta årets första semla på Siljans Konditori. När vi stiger in så skapar vi lite nyfikenhet. Är de verkligen ett par, säger en man vid bordet intill. Det blir nästan som när jag var tonåring och medborgarna i Bålsta sa likadant.

Jag tar pappa under armen så att de får något och prata om, tänker jag och ler.

Pappa åker vidare till biblioteket och jag går på mötet på banken, där jag förtjusas av interiören och den enormt fina inredningen. Linda, HR-chef, möter mig och jag får en varm kram.

Rektorerna och speciallärarna som kommit från 6 av 8 inbjudna skolor samlas vid kaffemaskinen. Jag går fram och frågar ”ursäkta, är ni måhända från skolvärlden?” Sedan skakar vi hand och det känns väldigt fint och trevligt.

Drygt 90 minuter kör jag och vd, Bo Liljegren, presentation kring varför Sparbanken Leksand faktiskt vill stötta skolorna med Lika Olikas toleransarbete, och varför det behövs. Deltagarna representerar bland andra skolor från Rättvik, Furudal, Djurås och Mockfjärd. Otroligt fina människor.

På vägen hem tillbaka mot Stockholm skiner solen och det är gnistrande vackert. Pappa lyssnar på P1 och jag försöker plöja genom alla mail. Jag är så glad och tacksam.

Vilken fin dag.

Kram