Julaftons morgon. Alla sex i familjen har sovit länge och det är så skönt, ingen stress alls.

Barnen springer genast upp till övervåningen och granen. De klämmer och känner på paketen.

Vi vuxna sätter igång med allt stök som måste till innan gästerna kommer klockan 14.00.

Till frukost blir det hemlagad risgrynsgröt med kanelstång. Alexander sju år tänder ljusen medan min son läser adventsverserna.

Det är något han gjort varje gång vi tänder adventsljusen. Jag är så nöjd över mitt loppisfynd från Hedemora. Ljusstaken. Min man är ju därifrån.

Under frukosten ger jag och min man barnen deras första julklappar, den från oss. Det är en One piece med stil som är anpassad efter varje barns personlighet och smak.

Amanda får sin favoritfärg och coola Angry birds.

Alexander är den stiliga som får en velour i mörkblått.

Benjamin får teddy fleece i army print med en cool busig detalj där det står ”don’t eat the yellow snow”.

Och min son får en gul (hans favoritfärg).

Även jag och mannen ”får” var sin av tomten.

Alexander tänder ljusen i adventsljusstaken.

Amanda visar sin coola One Piece.

Hela barnaskaran i ultimate mysmode!

Hur kommer det sig att man alltid glömmer något när man väntar på besök. Eller när tiden är knapp?

Vi myser lite väl länge, kanske. Plötsligt går klockan fort och vi måste rulla köttbullar, sätta skinkan i ugnen, koka potatis, städa toaletterna, duka och så vidare och så vidare.

Jag åker iväg till Coop och tur nog är jag nästan ensam på plats. Så det går fort. Kanske är det endast jag som glömmer saker i hasten?

Hur kommer det sig att man alltid glömmer något när man väntar på besök. Eller när tiden är knapp?

Vi myser lite väl länge, kanske. Plötsligt går klockan fort och vi måste rulla köttbullar, sätta skinkan i ugnen, koka potatis, städa toaletterna, duka och så vidare och så vidare.

Jag åker iväg till Coop och tur nog är jag nästan ensam på plats. Så det går fort. Kanske är det endast jag som glömmer saker i hasten?

Med mycket hast och gott humör, men herregud, ändå även med väldigt mycket puls och en känsla av stor stress (min första ordentliga jul som jag ordnar själv hemma så nu förstår jag hur mycket det faktiskt är att förbereda) blir vi klara i tid.

Vi blir 16 personer, barn och vuxna. Och det är alldeles fullt med liv och skratt i vår etagelägenhet.

Jag får en fin stund med min mamma och pappa också. Mamma har så svårt med många människor och ljud på grund av sin svåra epilepsi. Men hon orkar i alla fall någon timme. Fina mamma.

Alla har bidragit med julmaten och vi äter, kollar på Kalle Anka, kikar på Santa tracker appen på Google (där man kan se var jultomten befinner sig) och försöker få grannen att ställa upp som tomte. Han säger ja, men vi finner ingen jultomtekostym så här i sista sekund.

När klockan närmar sig 20.00 är sista gästen på väg hem. Alla paket är öppnade och jag är så nöjd med de gåvor jag funnit på loppis eftersom jag är så väldigt emot konsumtionshysterin.

Vid 21.00 går jag och sover med sprängande huvudvärk och är helt slut. Men glad över en fin julafton ihop. Så där som jag alltid drömt om. Många tillsammans.

Kram

Mamma 76 år pratar med Turid snart två år.

Finska juldelikatesser gjorda av mamma, kålrotslåda och morotslåda. Mums!

Loppisfynd från Erikshjälpen i Hedemora blir en fin gåva till en av barnen.