Den 20 november infaller Barnkonventionsdagen, instiftad av FN. Konventionen är numera lag i Sverige och barn och ungas rättigheter är norm i vårt samhälle. Men förutom att följa lagar och regler har vi vuxna ansvar att inspirera barnen att tro på sig själva, se andra människors värde och vara öppna för olikheter – en viktig livsinställning som följer med in i vuxenlivet. 

Som första land i världen lagstiftade Sverige 1979 om förbud mot barnaga i hemmet. En lag som med tiden har blivit norm, då barns rättigheter är väl förankrade i lagstiftningen, inte minst genom barnkonventionen. Idag vet vi, genom gedigen forskning, att så som vuxna lever och beter sig, är det främsta rättesnöret och den viktigaste inspirationskällan till barnens syn på vad som rätt och fel, samt hur de senare ska komma att interagera i samhället, och i privata relationer med människor i sin närhet.

En studie vid Göteborgs universitet visar att barn förhåller sig till vuxnas moraliska regler på sina egna sätt. Ofta har de egna regler i lekar och sociala sammanhang, men att grunden i dessa är desamma som dem vi vuxna har satt upp som “moraliskt rätt”. Att barnen kommer fram till sina egna sätt att hantera lekar och sociala överenskommelser är viktigt för deras utveckling. Men det är lika viktigt att vi vuxna är tydliga med de moraliska värdena för hur vi människor ska behandla varandra för att alla ska må bra. Värdena följer oftast med barnet som moraliska och etiska rättesnören genom livet eller tills det skapar sig egna erfarenheter, sammanhang och perspektiv. För det är just erfarenhet och perspektiv som utgör vad våra moraliska s k kompasser visar. Moral är de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor. Vad som är moraliskt för en person, kanske inte är det för en annan, och med tiden förändras precis som samhället i stort också moralen, så det som var den moraliska normen i en tid, kan vara en annan vid en tidigare eller senare tid.  I samspel med andra utvecklar barn en egen moral och med sina specifika villkor. Oftast framhåller forskningen att emotionella känslor och empati är en förutsättning för moraliskt handlande. Barns empatiska förmåga, att leva sig in i andra personers situation eller känsla, utvecklas parallellt med deras förmåga att förstå andra som enskilda personer, med egna förutsättningar och känslor.

Inspirerande omtanke

Både svensk och internationell forskning visar att barn tidigt i livet visar omsorg om andras väl, och uttrycker  känsla för rättigheter och för rättvisa. Vänskap värderas högt av barn, precis som ömsesidighet och makt. Gradvis skapar barn en förståelse för och kan relatera till andras upplevelser. De lär varandra om gott och ont, rätt och fel. Allt med vuxnas agerande som avgörande inspiration. Barnen lär sig empati, omtanke och känslomässig behärskning genom att möta just det från oss vuxna. Att vuxna tröstar, lugnar och vyssjar bygger upp barnets egen förmåga att lugna sig. Vuxnas inlevelse ger barnet förutsättningar att själv leva sig in i andras känsloliv eller situation.

Tänk på hur vi pratar
Barnets sätt att se på världen och sig själv präglas av hur vi vuxna bemöter varandra hemma, på förskolan eller andra platser där vi vuxna möts där barnen också befinner sig, hur vi beter oss mot andra barn i lekparken och ordnar vårt hem och barnets rutiner. Allt blir till en karta som barnet sedan tar med sig i livet och navigerar efter. Därför är det viktigt på vilket sätt vi vuxna pratar med och om varandra, och hur vi hanterar konflikter, frustration, besvikelse och stress i barns närvaro. Om barnen gång på gång får överhöra vuxensamtal om idiotiska chefer som inte fattar någonting, om inkompetenta kollegor, galenpannor till grannar och allmänna skällsord om människor och dess beteende är det både vokabulär och inställning som barnen tar med sig in i sina egna sociala relationer och samspel med andra.

Generositet smittar av sig
Att dela med sig av exempelvis sina pengar och sin tid för att man bryr sig om andra ger även egna fördelar. Forskning (Institutet för framtidsstudier, Stockholms universitets Centrum för evolutionär kulturforskning och University of South Carolina) visar att osjälviska personer är lyckligare, har bättre hälsa och har bättre relationer än själviska och mindre generösa personer. Om ett barn lever i en närmiljö där det pratas positivt om människors olikheter, och där det finns tid att prata, trösta och lyssna till vänner och bekanta som behöver det, kommer den generösa attityden med största sannolikhet föras vidare till barnet.

Ett enkelt sätt att få barn och unga att bli generösa är att säga tack så ofta du kan. Återigen – var ett gott exempel! Ett enkelt tack kan åstadkomma mycket. Det gör att den som ger känner sig bekräftad och vill ge ännu mera, och på så sätt blir det en positiv cirkel av generositet och tacksamhet.

Ringar på vattnet av hjälpsamhet
Det finns även, enligt forskning från Greater Good Science Center vid Berkeley-universitetet i Kalifornien, tydliga tecken på att ju bättre de vuxna är på att volontärarbeta och hjälpa till i sin nära omgivning, desto mer hjälpsamma och generösa är även barnen och tonåringarna, som bor där, mot andra.

Kort och gott kan vi sammanfatta forskningen med att vi vuxna har makten för framtidens samhälle i våra händer. Ja, för hur vi beter oss, och den inställning vi har till vår omvärld, förs direkt över till våra barn.

Låt oss inspirera till omtanke och generositet!

 

Källa: Forskning & Framsteg, Bättre hälsa, Sveriges Radio